Förloppet · 26 april 1986
Vad hände i Tjernobyl?
Natten till den 26 april 1986 förlorade personalen kontrollen över reaktor 4 under ett säkerhetstest. På några sekunder skenade effekten och två explosioner förstörde reaktorn. Här går vi igenom förloppet steg för steg.
En kort överblick
Olyckan inträffade under ett planerat test som skulle genomföras strax innan reaktorn skulle stängas av för underhåll. Testet handlade om elförsörjningen, men en rad beslut och tekniska svagheter gjorde att reaktorn hamnade i ett mycket instabilt tillstånd. När personalen till slut tryckte på nödstoppsknappen ökade effekten i stället för att minska, och reaktorn förstördes av två explosioner.
Reaktorn var av typen RBMK-1000. Kombinationen av en riskabel konstruktion och mänskliga felbeslut under säkerhetstestet ledde till en okontrollerad effektökning som reaktorn inte var byggd för att klara.
Natten den 26 april 1986
Strax efter midnatt pågick förberedelserna för testet vid block 4. Arbetspasset hade tagit över ett test som egentligen var planerat till dagtid, men som hade skjutits upp i många timmar. Den personal som nu var i tjänst var inte fullt förberedd på just detta moment.
Klockan 01:23 lokal tid var reaktorn i ett tillstånd som gjorde den extremt känslig för små förändringar. Det som följde tog bara några tiotals sekunder.
Säkerhetstestet
Testet skulle undersöka om en av reaktorns turbiner, medan den snurrade ner efter ett strömavbrott, kunde leverera tillräckligt med el för att driva kylpumparna under de sekunder det tog för reservkraften att starta. Det var i grunden en rimlig fråga — men sättet testet genomfördes på var farligt.
Läs mer på sidan om säkerhetstestet.
Effektsänkningen och den instabila reaktorn
Inför testet sänktes reaktorns effekt. Sänkningen gick längre än planerat och effekten föll till en mycket låg nivå. Vid låg effekt byggdes en gas (xenon) upp inne i reaktorn som ”äter” av kärnreaktionen — ett fenomen som kallas xenonförgiftning.
För att få upp effekten igen drog operatörerna ut nästan alla styrstavar ur härden. Reaktorn fortsatte ändå att gå på låg, ostabil effekt. I det läget var många av de marginaler som normalt skyddar reaktorn i princip förbrukade.
Med nästan alla styrstavar utdragna, låg effekt och stora mängder ånga i kylkanalerna hade reaktorn hamnat i ett tillstånd där dess farligaste egenskaper — bland annat en positiv void-koefficient — kunde slå till med full kraft.
AZ-5 — nödstoppet som gjorde allt värre
När förhållandena blev allt svårare att kontrollera tryckte personalen på knappen AZ-5, som skulle skjuta in alla styrstavar och stoppa reaktorn. Men just denna RBMK-reaktor hade ett konstruktionsfel: styrstavarna hade spetsar av grafit, och under de första sekunderna ökade de i stället kärnreaktionen i den nedre delen av härden.
I stället för att stanna sköt effekten i höjden — långt över reaktorns normala nivå — på bara några sekunder.
När grafitspetsarna gled in i den känsligaste delen av reaktorn ökade reaktiviteten lokalt. Tillsammans med den positiva void-koefficienten skapade detta en kedjereaktion som blev omöjlig att stoppa. Mer om detta på sidan om RBMK-reaktorn.
Explosionerna
Den plötsliga effektökningen fick bränslet att överhettas och kylvattnet att förångas blixtsnabbt. Trycket steg våldsamt och en första explosion — en ångexplosion — slet upp reaktorns tunga lock. Strax därefter följde en andra explosion. Exakt vad den bestod av diskuteras fortfarande, men den kastade ut glödande material och förstörde reaktorbyggnadens tak.
Explosionerna var en ång- och tryckexplosion, inte en kärnvapenexplosion. Ett kärnkraftverk kan fysiskt inte explodera som en atombomb. Läs mer under Myter och fakta.
Branden
Den heta grafiten i reaktorn antändes och det började brinna kraftigt. Brandmän larmades omedelbart och arbetade under natten med att förhindra att branden spred sig till de andra reaktorblocken. Många av dem visste inte hur farlig strålningen var. Flera av dessa första räddningsarbetare drabbades av akut strålsjuka.
Branden i själva reaktorn pågick i flera dygn och var mycket svår att släcka. Helikoptrar fällde bland annat sand, lera och bor över den öppna härden.
Utsläppet av radioaktiva ämnen
Med den öppna, brinnande reaktorn fördes stora mängder radioaktiva ämnen rakt upp i luften. Bland de viktigaste var jod-131, som är farligt på kort sikt och tas upp av sköldkörteln, och cesium-137, som finns kvar i miljön i decennier.
Utsläppet pågick i ungefär tio dagar. Vindarna förde de radioaktiva partiklarna över Ukraina, Belarus och Ryssland och vidare över stora delar av Europa. Det var så Sverige drogs in i händelsen — det var här omvärlden först förstod att något allvarligt hade inträffat.
Antalet akuta dödsfall — ett trettiotal — räknas som relativt säkert. De långsiktiga hälsoeffekterna är däremot omdiskuterade och uppskattningarna varierar kraftigt beroende på källa och metod. Det förklaras närmare under Strålning och hälsa.