Människorna
Likvidatorerna
Bakom inneslutningen av Tjernobyl står hundratusentals människor — brandmän, soldater, gruvarbetare, tekniker och vanliga arbetare. De kallas likvidatorerna, och deras insats var avgörande.
Vilka var likvidatorerna?
Ordet ”likvidator” kommer från det officiella uttrycket för att ”likvidera följderna” av olyckan. Det var samlingsnamnet på alla som under åren efter 1986 arbetade med att begränsa skadorna: släcka, sanera, bygga, mäta och bevaka. Sammanlagt deltog uppskattningsvis flera hundra tusen människor över tid — siffran omkring 600 000 nämns ofta, men exakta tal är osäkra.
Brandmän, soldater, gruvarbetare och tekniker
- Brandmän var först på plats och bekämpade branden de första timmarna — flera av dem drabbades av svår akut strålsjuka.
- Soldater och reservister kallades in i stora antal för sanering, ofta för korta pass på de farligaste platserna.
- Gruvarbetare grävde en tunnel under reaktorn i ett försök att förhindra att den smälta härden skulle nå grundvattnet.
- Tekniker, ingenjörer och piloter mätte strålning, fällde material från helikoptrar och planerade inneslutningen.
De farligaste uppdragen
Ett av de mest kända uppdragen var att rensa taket intill reaktorn från radioaktivt material. Eftersom strålningen förstörde fjärrstyrda robotar fick människor — ibland kallade ”biorobotar” — utföra arbetet för hand, ofta bara någon minut åt gången på grund av de extrema doserna. De skyddade sig med improviserade blyplattor.
På de mest förorenade platserna mättes arbetstiden i sekunder eller minuter. Trots det fick många likvidatorer betydande stråldoser, och hälsoeffekterna bland dem har studerats i decennier.
Deras roll i sanering och inneslutning
Likvidatorerna byggde den första sarkofagen runt reaktorn under loppet av bara ett halvår, schaktade bort förorenad jord, fällde och grävde ner Röda skogen, tvättade byggnader och vägar och upprättade den avspärrade zonen. Utan deras arbete hade föroreningen kunnat spridas långt mer.
Varför deras insats var avgörande
Det var likvidatorernas arbete som hindrade en redan katastrofal situation från att bli ännu värre. De stoppade branden från att nå övriga reaktorer, kapslade in den förstörda härden och gjorde det möjligt att börja återta kontrollen över området. Många betalade ett högt pris i form av hälsa och livskvalitet. I dag hedras de som en central — och ofta förbisedd — del av katastrofens historia.