Säkerhetstestet
När Reaktor 4 hade byggts fanns krav på att utföra flertalet säkerhetstester för att reaktorn skulle bli fullt godkänd. Några av dessa tester hade inte utförts innan starten och skulle utföras den 25;e April 1986.
P.g.a. att ett annat verk fick stänga ner kördes reaktor 4 på lägre effekt under dagen och testet hamnade istället på den mindre erfarna nattpersonalen att utföra.
Reaktor 4 skulle stängas ner för underhåll och man passade då på att utföra detta testet innan den stängdes ner.
Förberedelserna för testet vid Tjernobyls reaktor 4 var en komplex process som involverade flera steg, vilka syftade till att undersöka reaktorns säkerhetssystem vid en strömförsörjningsförlust.
1.
Testets syfte
Målet med testet var att fastställa om turbinerna kunde producera tillräckligt med ström för att driva kärnkraftverkets kritiska kylpumpar i händelse av ett totalt strömbortfall, innan nödgeneratorerna skulle hinna startas.
Detta var en del av en serie tester som hade genomförts under tidigare avstängningar av reaktor 4.
2.
Effektreduktion
Den första etappen i testet var att minska reaktorns effekt från dess normala 3200 MWt (megawatt termisk) till testnivån på ungefär 700-1000 MWt, vilket var en säkerhetsåtgärd inför själva testet.
3.
Planering och förseningar
Testet var planerat att genomföras under dagen den 25 april 1986, men på grund av en ökad efterfrågan på el sköts testet upp. Detta försenade effektreduktionen och testet startade under kvällen istället.
4.
Stabilitetsproblem
Reaktorn hade designats för att vara mest stabil vid hög effekt, så när personalen började sänka effekten, blev reaktorn mer svårkontrollerad. Detta var en kritisk punkt eftersom det skapade en riskfylld situation som personalen inte var fullt ut förberedd på att hantera.
5.
Säkerhetssystem avstängda
För att genomföra testet stängdes flera säkerhetssystem av, inklusive det automatiska styrningssystemet som kontrollerade reaktorns effektnivå och nödkylsystemet. Dessa åtgärder var menade att skapa en kontrollerad miljö för testet, men i själva verket ökade de riskerna avsevärt.
6.
Xenonförgiftning, "xenon pit"
När effekten sänktes, uppkom en tillfällig tillstånd kallad ”xenongift”, där kärnbränslet absorberade fler neutroner än normalt, vilket ytterligare sänkte reaktorns effekt. Operatörerna försökte kompensera för detta genom att dra ut mer kontrollstavar än vad som var säkert, vilket gjorde reaktorn ännu mer instabil.
7.
Kommunikationsproblem
Kommunikationen mellan de olika teamen som var inblandade i testet var bristfällig.
Nattskiftets operatörer hade inte varit fullt ut förberedda på de specifika villkoren de skulle möta, och de fick inte heller tillräcklig information om potentiella risker.
Dessa förberedelser ledde till att reaktor 4 blev extremt instabil och sårbar för de kommande händelserna som utlöste katastrofen.
Det var en kombination av bristfällig design, mänskliga misstag, och brist på respekt för de befintliga säkerhetsprotokollen som orsakade den allvarligaste kärnkraftsolyckan i historien.